postmodernasubalterna

Vad alla karriärskvinnors första steg bör vara är naturligtvis att sondera terrängen, kartlägga konkurrensen, hitta en ofylld lucka där man själv kan ta plats, där man även i bästa fall till och med behövs. Så vad jag gjorde lite kvickt, det tog mig fem minuter allt som allt var just detta, att kika in på de ledande bloggarnas bloggar! Jag som vanligtvis inte är ett stort fan av någon annans tankar än mina egna, fann dock inte detta vara ett betydande problem för min läsning av konkurrenterna. Problemet var att jag fann verkligen ingenting alls i bloggarna. Det står ingenting, man får inte reda på någonting, man lär sig inget och jag blir inte berörd på något vis alls. Det är felstavade ord om vad man har haft på sig och vem man träffat under dagen. Resten står det absolut inget om. Tilläggas bör att jag endast orkade läsa de senaste inläggen, och kanske därför missade det stora viktiga i bloggarnas budskap. Vidare ska jag även klargöra att det finns en viss distinktion. Blondinbella utbildar sig, och designar och verkar vara en duktig nätverkare, go for it, liksom, men nej, Blondinbella är ingen ordkonstnär eller litteratör. Kenza är modell och nånslags designer också antar jag, kör på, modeller är snygga, och bloggen består ju ändå mest av bilder. De är tydligen de två största, sen finns det nån kille som bara publicerar bilder på kläder och inte skriver något alls, och sen, och nu kommer vi äntligen till dagens poäng: Kissie. Vad Kissie gör, det vet jag inte, men hon blev iallafall bemött med med äggkastning i Västerås härom veckan. Om detta säger Kissie att hon genom att gå ut och festa på kvällen bevisar för alla hur STARK hon är som don't give a shit, liksom. På bloggen säger Kissie också att årets julklapp är päls, på alla tänkbara sätt, mössor, vantar, skor liksom, och kallar sedan sina fans och alla icke-bloggare för "vanliga dödliga". Detta syftar på hennes fest till helgen där bara blogg-eliten är bjuden och de vanliga dödliga får stanna hemma. Allt som allt känner jag att Kissie här är en ganska osympatisk människa utan något vidare djup. Allt som allt blir jag uppriktigt konfunderad, förvånad, och tagen av att folk läser hennes obegripbara rappakalja som helt saknar substans av något slag alls. Att flickan sedan är absurt opererad, har ett plastansikte av stelnad foundation i en helt annan nyans än resten av kroppen och stavar "obligatoriska" "oblikatoria". Jag känner mig, för att uttrycka mig i stil med Sting, som en engelsman i New York, som en alien, en legal alien, men dock som en alien. Hur kommer det sig att jag, i hela mitt varande, likt de flesta jag känner, i hela deras varande kan tillhöra samma biologi som den här människan? Att vi kan ha vuxit upp i samma tidsålder, under hyfsat liknande premisser, tillhörande samma sociala kontext? Och det är nu mina vänner, jag försöker hitta förklaringar. Att enkelt säga att vi alla är olika räcker liksom inte. Jag tycker ju människor är ashäftiga, jag tycker andra kulturer och värderingar är jättespännande och jag älskar att försöka fundera över hur kontexten utvecklar människan. Men, hur kan man bli så starkt olika när man befunnit sig inom samma sociala sfär? Vad är det egentligen som styr en människas uppförande, känsloliv, mål, drömmar, etc. Hur medvetna är vi, och hur stor möjlighet har vi att påverka vem vi blir? Parsons och Durkheim, dessa härliga strukturalister, menade att vi egentligen inte har nån möjlighet alls, att människan är en del av samhället, men att samhället i sig inte består av individer. Människan kan inte agera utan samhällets medgivande, och vi är för alltid låsta av dessa strukturer och mentaliteter som vi oftast inte är medvetna om, och troligtvis inte skulle finna ens om vi sökte. Men om så vore, på vilket plan bör vi definiera samhället? Tillhör inte jag och Kissie samma samhälle? Eller är det just det faktum att vi kompletterar varandra, sett ur ett funktionalistiskt perspektiv, som vi båda behövs i detta samhället? Hade inte jag fört denna blogg som en slags motpol, och hade inte Kissie fört sin, så hade andra människor tagit vår plats, fyllt vår funktion, och så bevaras jämvikten hela tiden inom ett samhälle. Men vad händer då med den fria viljan? Har det någonsin existerat en sådan överhuvudtaget? Vilka handlingar utför vi som en förlängning av samhällets konventioner, och vilka handlingar uppstår med oss själva och bara oss själva, aldrig att utföras igen av någon på liknande sätt, av liknande skäl. Är det möjligt att tänka en tanke som aldrig tänkts? Är det möjligt att vara så spontan, så obunden, så fri från alla strukturer vi vanligtvis släpar med oss vart vi än går, att man kan göra något eget? Tänk tanken. Tänk på vad du tänker. Och du tänker säkert på vad jag tänker.